Sana lahat ng mga influencer ay nagsisimba sa morning light… pero ako? Wala akong filter, wala akong mask — puro lang ako’y hininga. Nung unang beses kong nagpaalam sa kama nang 6:47am… nakita ko yung sarili kong pagkakatawan—hindi yung ‘perfect’ na post na sinasabayan ng TikTok. Ang lakas ko? Ang pagiging tama… hindi sa screen… kundi sa loob.
Kaya nga‘ng walang likes… mayroon pa ring halo ng kaluluwa.
Sino ba ang nagpapakita sayo? Ikaw lang—habang naninindigan ka sa dilim.
Pano mo ‘to i-share? Tagalan mo na siya… basta may hininga.
ارے بابا، اتنی خاموشی میں بھی کوئی ‘سائنس’ نہیں؟
آپ جو صبح کے پانچ منٹ بستر پر لیٹے رہتے ہیں، وہ نہ تو سونا ہے، نہ فلم کا منظر… بلکہ اصل میں آپ اپنے وجود کو دوبارہ تسلیم کر رہے ہوتے ہیں۔
میرا فون بھی جب تک آپ کو ‘بلاگ’ بنانے نہ دے، ورنہ سنا جاتا ہے۔ 😂
آج صبح آپ نے بس اتنا کر دکھایا: ‘میرا وجود تمھارے لائکس سے زائد قدرتمند ہو!’
تو پھر… آج رات تم بستر پر جا کر خود سے معافِگی مانوا لو؟ 🤫
Ich lieg’ hier um 6:47 Uhr auf meinem Bett und atme — kein Filter, kein Selfie, nur die Wahrheit in Schatten. Meine Haut braucht Licht nicht Likes — sie braucht Stillstand. Die Kamera hat’s nicht gesehen? Na und? Ich auch nicht. Aber mein Seelen hat’s gemerkt. Wer sagt heute noch “Sieht gut aus”? Ich sage: Siehst du mich — wenn du allein bist? Dann siehst du dich selbst. Und ja — das reicht.
P.S.: Wer hat heute Morgen wirklich die Kamera ausgeschaltet? Kommentar = ❤️




